Texten är tagen från http://www.juniper.se/adp/satir.htm
Samtal mellan två
kvinnor i en värld där adoptioner är vanligast
"Nääää, men ska du föööda ditt barn, vad spännande! Vet du, jag känner
en tjej som också valde att föda sitt barn, och den lilla pojken kom ut
jääättefint, det gick helbra och han haaar faktiskt klarat sig och är till och
med riktigt duktig i skolan också!
...Men...... fick ni inte medgivande eller? Var det din man eller du som
inte gick igenom? Ja ja, du ska se nu, när du bara föder det här barnet kommer
ni båda att spänna av och utredningen kommer kännas myyyycket lättare och ni
kommer få ett alldeles eget adoptivbarn också!
Varifrån nånstans ska ni få barnet då? Ja just det ja, ni åker till
BB... ja, tääänk vad olika det är, vi som åkte till Brasilien! Men sjukhus kan
nog vara jätteintressanta dom med... maten till exempel är väl rätt bra... och
läkarlatin är ju också ett spännande språk även om det säkert är svårt att lära
sig innan.
Ja tänk va, ni har bara nio månader på er - hur ska ni hinna förbereda
er för allt? Och hur kääänns det att inte kunna välja ålder på barnet? Men vad
fantaaastiskt roligt ändå - att ni ska bli föräldrar ni med, på ert eget lilla
vis. Utan medgivande och allt, ja själva gick vi igenom utredningen med glans
och det känns faktiskt jättebra att ha fått sånt tydligt stöd och omgivningens
godkännande... men ni klarar nog det jättebra ändå, ni har ju alltid valt era
egna vägar.
Hur har ni tänkt att barnet ska klara sig
utan att ha kämpat sig igenom separationer då? Ska ni lämna ungen ett tag eller
skapa trauma på nåt annat sätt? Ja vet du själv skulle jag haaaa så svårt att
knyta an till ett barn om jag inte kände att det klarade av separationer. Men
så är jag inte så speciell som du heller.... Jag och Kalle är ju mer vanliga
liksom och jag tror faktiskt inte att
vi skulle vilja skaffa barn om vi inte fick den här kontakten med omvärlden som
kommer med automatiskt när man får barn på vanligt sätt.
Men jag tror visst att du kommer att känna att du är riktig mamma också,
trots att du inte måste tänka igenom det och motivera det så noga. Jag tror att
det är viktigt att du säger som det ÄR till barnet, att du faktiskt har fött det
själv och att det bara har EN mamma och EN pappa.
Men vet du aaaakta dig för sjukhussjukan, den kan man ju inte ens
vaccinera sig emot och den har jag hört kan vara välllldigt skadlig för barnet.
Jag kände en som..." osv.
Och här ett samtal
mellan två mormödrar i en värld där adoptioner är vanligast
"Ohhhh! ska du bli mormor!!! Va kul!!!! Varifrån kommmer barnet?
VA!! Ska din dotter fööööda sitt barn? Ska du bli GENETISK mormor? GUUUUD så
modigt! Ja, vår familj är ju inte så ovanlig som din, vi är ju mer vanliga, så
att säga, men jag är då väldigt glad att min dotter har lyckats bli godkänd.
Har ni kollat alla era gener? Nu för tiden med all modern genforskning
ska du se att det går bra. Oroa dig inte. Barnet ärver nog ingenting av dina
åldersprickar och neurotiska läggning. Jag har hört att sånt brukar hoppa över
en generation. Har din dotter prickar? Ja men va braaaa!
GUD men TÄNK om hon spricker! Jag hörde en som sprack nästan ända upp
till naveln! Fast det är nog inte så vanligt. Fast spricker dom inte lite så
blir babyns huvud lite toppigt, som en oval ungefär. Men det går nog över. Tror
jag i alla fall. Tror inte du?
Hur är din dotters man? Är han inte lite mörkhårig? Och din dotter
blond? Ja då blir barnet rödhårigt, men det klarar dom nu i skolorna med all
terapi och sånt som finns. Det blir säkert inte mobbat. Ja, tänk... en del
ynglar då av sig, hihihi... kan inte hålla på sig kanske... MIN dotter har
alltid haft sån karaktär! Du ska se att du kommer att tycka om barnet! Oroa dig
inte!
Va? Är du glad? Ja men va bra! Jag har alltid tyckt du är så strong. Och
du är ju så speciell i din livsföring redan innan detta. MEN så JAG oroade mig!
Man GÖÖÖR ju det för ett litet adoptivbarn. DET slipper du i alla fall! Klart
du inte behöver oroa dig så mycket som JAG gjorde.
Och SOM du har väntat!! I evigheter... det är klart att du är glad för
vilket barn som helst! Jag är så glad för dig! OCH jag håller tummarna! Du ska
se att hon inte spricker... etc"
Och mormödrarna fortsätter
"Men duuuu, hur har dom ordnat resan till BB?? Jag har hört att man
numera nästan måste ha ett slags visum eller nått för att över huvud taget
komma in på BB i Sverige. Dom skjutsas ju från det ena fullbelagda sjukhuset
efter det andra. Jaha... så dom åker till Styngeröds lilla sjukstuga.. va
mysigt! Ja dom har ju alltid tyckt om att campa... och lite primitivt så där.
Finns det doktor där? Oh va bra att dom håller på att utreda den frågan!
Det hinner nog bli färdigt i tid. Och så tar dom väl taxi dit förstår jag. Ja
jag hörde om en som fastnade i en snödriva och ... ja men DET vill du väl inte
höra om nu... va DUM ja är! Men det händer nog inte din dotter. Nej då... Och
efteråt kan dom ju gå på pizzerian och fira. I Styngeröd. Så treeeevligt.
Ja... och om dom inte på dom här korta nio månaderna hinner kolla
läkarna kan du ju hjälpa till också. Ni måste verkligen SE TILL att läkarna
finns och är bra i Styngeröd. Jag har hört så mycket om dom därute i landsbygden,
och minsann inte allt är så bra. Dessutom har dom ju inte garantin som dom
vanliga adoptivföräldrarna har... den här internationella pressen på sig att
göra ett bra jobb. Styngeröds läkare är väl inte anslutna till nåra
internationella organisationer? Eller har dom regeringar som bryr sig om vad
dom egentligen gör med dom där födande kvinnorna va? Ja, ja, man ska alltid
hoppas på det bästa iallafall.
Till och med på dom mörkaste ställena finns det ett och annat guldkorn.
Vi håller tummarna för det. Så kuuul att din dotter valt att föda själv! Men...
blir det inte fasligt dyrt där på Styngeröds BB?"
Den vanliga mormodern måste ringa upp igen
"Ja jag kände att jag bara MÅSTE prata med dig igen, för ju mer jag
tänker på det så tycker jag att du är så tapper! Jag menar, ett GENETISKT
barnbarn ÄR ju lite som att köpa grisen i säcken i alla fall. Om du förstår vad
jag menar. Jag pratade med MIN dotter om det oxå. Men du vet, hon har ju alltid
varit så ANSVARSFULL. Hon vill ju aldrig ligga någon eller samhället till LAST.
Resurserna ÄR ju inte så stora, och varje BB-plats TAR ju från åldringsvården,
och vet du, hon har alltid varit så MÅN om sin gamla mamma. Men nu var det ju
inte politik vi pratade om, utan vi glädjer ju oss SÅ åt ditt lilla barnbarn."
***
Apropå
en fråga från en adoptivmamma...
Ӏr
jag överkänslig? Jag blev så ledsen när dagispersonalen presenterade mig
och
min son med han är adopterad, för de kunde inte få egna barn ”:
Jaså, har ni FÖTT ert barn? Var det för att
ni inte fick medgivande
eller...? Var det du eller din man som inte
godkändes? Tja, men det blev ju ett himla gulligt barn ändå!!! Klarar han sig
på dagis trots att han inte ser minsta internationell ut?
Ja men det är ju fantastiskt ändå. Att man
fortfarande har den här
möjligheten att föda själv, eftersom kraven
på att få riktiga adoptivbarn ju är så himla höga nuförtiden... Man kan
faktiskt fundera på om det är riktigt rättvist för barnen egentligen, att det
ska vara så här. Hemfödda barn får ju vilka föräldrar som helst. Ja, ja - inte
ni förstås, men tänk på alla andra. Det kan ju inte heller vara så lätt heller
att alltid förklara för ett barn att det faktiskt får hålla tillgodo med bara
EN mamma och EN pappa. Visst, man kan se det som en enkel tillvaro - men är den
inte lite alltför simpel i dagens komplexa och globaliserade värld? Ja
missuppfatta mig inte nu, det är klart att NI kommer att klara upp det för er
lilla... jag tänker mest på alla andra som måste uppfostra infödda att ändå
känna sig hemma när nu tillvaron är så internationell och minsta unge ska klara
att vara socialt kompetent och kunna identifiera sig med världens alla hörn...
Men - varför säger du till mig att du är glad
för barnet? Det är väl klart att du är! Man är väl glad för vilket barn som
helst... Hur många strapatser man än ska igenom så ligger det ju i vår natur
att vilja bli föräldrar... tydligen så stark att man till och med går igenom
vilka risker som helst med att föra vidare ens sjuka gener, dåliga egenskaper i
släkten och så de här korta nio månaderna att förbereda sig på... Det fattar
jag väl att man naturligtvis blir jätteglad för att det ändå trots allt blev
ett litet barn!
Nämen nu tycker jag du är lite överkänslig
faktiskt. Jag är inte alls negativ eller så. Det är bara så annorlunda
det här med att inte få
medgivande
och omvärldens godkännande på en som förälder. Det måste du väl fatta att jag
som fått vara med om DET reagerar på att vissa kastar sig ut i föräldraskapet
hux flux... Och det här med att inte ha en resa, livsresa och geografisk resa,
tillsammans med barnet förutom den med panik till BB och så... Det är bara det
att det är lite främmande för mig förstår du väl. Men jag kan ge mig tusan på
att när ni nu väl fått den här söta lilla bleka grabben så kommer ni spänna av
och er utredning kommer att kännas sååå mycket lättare så att ni kan få ett
alldeles eget adoptivbarn också tillslut!
***
Som adoptant får man många goda råd på vägen.
Här är motsvarande tips och råd i en värld där adoptioner
är vanligast.
HURRA VAD KUL att ni ska FÖÖÖDA! Det låter så
himla spännande tycker jag, och ett sånt BRA alternativ till alla som inte kan
få medgivande! Ja, jag har faktiskt en vän som också fick föda sitt, men de har
haft en maaaassa problem vet du. De kunde inte styra sig alls, så barnet kom ju
på hööösten och fick spendera sina första månader i en nattsvart värld med alla
läskiga kläder på under de få stunder de kunde vara utomhus. Ja viiii tänkte
mycket på det, och stannade ju i Colombia till dess att åtminstone majljuset
nått Sverige vet du, men ni som föder har ju oftast ingen chans att styra innan
det liksom är för sent. Bra att ni har lyckats ordna så att ungen inte dimper
ned i decembermörkret iallafall!
Ja, den andra födslomamman jag kände födde på
Danderyds Sjukhus ja, men jag kan tala om för dig att det är MYCKET BÄTTRE att
föda på Karolinska. Ja, för det vet jag att där SKRIKER DE efter att få fler
som föder, de har ENORMA BEHOV för att klara att bibehålla verksamheten. FÖD
DÄR!!!
Jaså du vill föda på Danderyd iallafall. Ja
ja, jag har ju tre barn som kommit den naturliga vägen så jag ska kanske inte
säga så mycket till dig som ska få barn genom att föda det. Men jag tycker
verkligen att det ÄR viktigt att just de här på Karolinska ska kunna överleva.
De är himlans synd om dem, jag har sett ett TV-program om hur lite resurser de
får där bara för att alla vill föda på Danderyd, så jag vet. Tänk på dem när du
väljer sjukhus iallafall.
Har ni valt kön? INTE??? Ja men jag menar man
lär ju kunna styra lite iallafall genom att älska mycket eller lite... jaså. Ni
har inte gjort det. Ja men då är det ju PRECIS SOM VI, vi ville inte heller
styra. DET kan man iallafall säga är en liten positiv grej med att föda, att
man ju KAN styra om man bara FÖRSÖKER. Jaså. Du tror inte på det??? Men det vet
man väl, att bara man...
Jodå. Jag vet precis hur det är. Jag har ju
fått TRE barn. På det vanliga sättet, så det är inte så svårt för mig att sätta
mig in i hur det är för dig även om du valt ett lite speciellt sätt... Det ÄR
ingen skillnad. Det är bara det att du måste välja vilket sjukhus du ska få
barnet på. Antingen kan du ju välja det sjukhus som har lätt att få vilka resurser
som helst, eller solidarisera dig med dem som verkligen behöver dig.
Och faktiskt så är barnmorskorna på
Karolinska MYCKET mer lika dig. Ja, både i bakgrund och utseende faktiskt. Det
spelar en ENORM ROLL för barnet vet du, att du känner dig hemma, att du hamnat
där du behövs...
Jaså. Inte det. Ja ja, du får väl se när du
får riktiga adoptivbarn.
* * *
Apropå frågor när
barnen hör på... I den värld där adoptioner är vanligast.
OJ, är dom syskon? Så underligt lika dom
är!!!
Gjorde ni dom samma månad på året? Hur föddes
dom, på samma BB, med kejsarsnitt eller utan?
Dom ääär ju så olika också - är den ena
provrörsbefruktad kanske? Av samma sperma menar du? Och samma ägg? I samma
provrör, eller med den naturliga blandningen inne i dig alltså?
Ja jag blir så fascinerad, kan inte låta bli
när jag ser dom stå så där. OCH VAD DOM LYSSNAR! Roligt att just ni blev
syskon, hörrni, så många spermier som det fanns att välja bland! Leker ni
likadant också? Jag menar ni ser ju så likadana ut!
Och ni kom ut från samma mammas mage? Vad
fiiiint. Vad glaaad hon måste vara att ha fått krysta ut just er! För ni vet
väl att hon är glad att ha fött er? I samma mage till och med, att den inte
tänjts ut mer hörrni!
Vad tysta dom blev hörrdu. Skratt...
Men det är väl fantastiskt ändå. Att man än idag kan få sina barn på det här
sättet. Hej då allihopa, nu ska jag träffa MINA barn. DOM kan ni fråga vad som
helst om, för dom vet verkligen varifrån dom kom och hur dom har kommit till
mig!
Tänker.... Men vad
konstigt. Vad blyga dom där genetiska syskonen var. Undrar om det var för att
dom inte hade gått igenom det som är så självklart för mina barn. Tja, tur att
man kunde få barn på det naturliga sättet ändå!
